”Detta verkar vara boken jag inte visste att jag letat efter. Hälsa och tacka Ratnaguna för att han skrivit den och tack till dig, Viryabodhi, att du översatt.”
Jenny G
”I denna vackert skrivna och tillgängliga bok leder Ratnaguna läsaren genom buddhistiska sätt att reflektera och kontemplera. Han tar upp källorna till lidandet i våra korta liv på jorden. Boken är full av anekdoter och visdom, sprungen ur personlig erfarenhet. Det är en riktig pärla till bok som man långsamt ska avnjuta och låta kasta ljus över ens liv.”
Professor Paul Gilbert, författare till The Compassionate Mind och grundaren av Compassion-fokuserad terapi.
”Reflektion är en viktig del i det andliga livet och Ratnaguna förklarar hur man går tillväga och hur man odlar den. Han visar också hur reflektion länkar till andra sidor av det andliga livet, särskilt till meditation. Boken bygger på personlig erfarenhet och Ratnaguna skriver direkt ur hjärtat, men boken är också ett resultat av ett vaket och undersökande sinne. De sex kapitlen levandegörs av många passande citat, både från (buddhistiska) källskrifter och litteratur. Alla som studerar och praktiserar Dharma på allvar borde absolut läsa denna banbrytande bok.”
Urgyen Sangharakshita, grundare av Buddhistiska gemenskapen Triratna.
”Ratnagunas bok Konsten att reflektera är en uppfriskande och engagerande läsning. Den är en uppmaning till alla som anser sig ägna sig åt ”andlighet” att inte glömma bort vikten av att tänka. Att reflektera. När jag läser den kommer jag ihåg något som min Zenlärare Philip Kapleau en gång sa: ’De flesta av oss tänker inte, i stället ägnar vi oss åt ”thoughting”.’ (ett ord som Kapleau hittade på för att benämna något slags passiv mental verksamhet där tankar bara föder tankar utan någon reflektion, eller riktning). Konsten att reflektera är välskriven och samtidigt som den tar upp komplexa ämnen är den väldigt lättläst. Jag rekommenderar den starkt.”
Roshi Sante Poromaa, lärare i Zenbuddhistiska samfundet
”Konsten att reflektera ger alla lärare hjälpsamma insikter i buddhistisk praktik och utövande. Dessutom, och kanske viktigare, kan den hjälpa en att utveckla förmågan till djup personlig och yrkesmässig reflektion.”
Joyce Miller, REtoday (engelsk resurs för religionsundervisning)
”Vem som helst som vill etablera en effektiv reflektionspraktik kommer att finna många tips och stöd för det i denna bok. Boken genomsyras av klarhet, kärlek och empati, och visar på författarens långa erfarenhet av egen reflektion. Han erbjuder fräscha, unika och helt nya perspektiv på konsten att reflektera – en konst som leder till visdom genom tänkande.”
Andreas Hubig, recension i Buddhismus Aktuell (tysk buddhistisk tidskrift)
Recension av Anna Pia Åhslund
publicerad i tidskriften Zenvägen nr. 172, årgång 2022 (mars).
Att reflektera och fördjupa sin insikt är en viktig del av det andliga livet, vilken religion man än omfattar. Men kan man skriva en enkel handledning i ”hur man gör” för att tänka bättre och därmed nå fram till oanad visdom?
Författaren till den nyutkomna boken ”Konsten att reflektera – en vägledning till tänkande, kontemplation och insikt på den buddhistiska vägen” gör ett ambitiöst försök. Författaren kallar sig Ratnaguna, vilket är hans buddhistnamn för det mer brittiskt klingande Gary Hennessey. En smidig översättning till svenska har gjorts av Viryabodhi, som också heter Anders Sjöberg och är verksam inom Triratna, ”en modern buddhistisk rörelse som hämtar inspiration från buddhismens alla huvudgrenar” – enligt förlagets presentation. Bland annat driver Triratna alltså detta bokförlag, Bodhi-förlaget, som ger ut buddhistisk litteratur på svenska.
Ratnaguna har en tilltalande förmåga att skriva personligt och lättfattligt om ganska komplicerade processer, som hur reflektion länkar till andra sidor av det andliga livet, särskilt till meditationen. Därför känns boken inspirerande för mig som zenmeditatör.
Bokens sex kapitel rör sig från en allmän betraktelse över vad ”ett reflekterande liv” kan tänkas innebära – kanske helt enkelt ”att ge tid åt de frågor som uppkommer för dig” föreslår Ratnaguna – till avancerade beskrivningar av hur man exempelvis kan lära sig läsa buddhistisk litteratur på ett mer reflekterande vis, hur man kan föreställa sig Buddha och hur man ”kontemplerar verkligheten”.
Jag blir förtjust i Ratnagunas sinnliga och vardagliga exempel på hur man kan skapa utrymme i sitt liv för reflektion och fördjupat tänkande. Här är hans tips om hur man kan komma igång: ”För det första måste du lära dig att göra ingenting! Det är helt avgörande. När jag säger göra ingenting menar jag inte att titta på tv, lyssna på radio eller läsa en tidning. Jag menar inte ens att läsa en bra bok, inte ens en buddhistisk. Jag menar bokstavligen att göra ingenting…”
Men om man (som undertecknad) är en människa som tycker att det är rätt svårt att ”göra ingenting” föreslår Ratnaguna ett enkelt knep: ”gör en kopp té. Okej, att göra en kopp té är inte direkt att göra ingenting, men té befrämjar reflektion, i alla fall för mig. Titta på muggen, på vätskan, på ångan som stiger upp från muggen, på reflektionerna på ytan av téet. Känn värmen från muggen med dina händer, smaka på téet… Titta på något: en vas med blommor, en växt, utsikten från ditt fönster, på dina fötter. Lyssna på ljuden…. När du sitter där och gör ingenting kommer tankar att uppstå. Lägg märke till vilka saker du tänker på – du kan lära dig en hel del om dig själv på det viset…”
De vardagliga reflektionerna blandas med diskussion av såväl klassiska buddhistiska skrifter, som ”Dhammapada”, som litterära verk av författare som poeten Ted Hughes, litteraturteoretikern Harold Bloom och filosofer som Artur Schopenhauer och Francis Bacon. Boken rymmer en salig blandning av högt och lågt alltså, men på ett ganska charmigt vis, som binds samman av författarens ständigt närvarande personliga röst.
Det kapitel jag framför allt fastnar för är det sjätte och sista som heter ”Att kontemplera verkligheten”. Här har Ratnaguna valt att koncentrera sig på ett enda ämne för kontemplation, nämligen ”obeständighet” eller ”förgänglighet”. Det är ett krävande ämne, men ytterst allmängiltigt. Ratnaguna tar oförskräckt itu med att reflektera över den egna kroppens tecken på obeständighet: ”En gång i tiden såg jag bra ut och brukade tycka om att fånga en glimt av mig själv i en spegel eller ett butiksfönster. Nu ser jag en ganska trött medelålders man titta tillbaka på mig – är det verkligen jag? Vad konstigt! … Jag befinner mig mer än halvvägs genom livet. Jag kommer att dö. Givetvis har jag alltid vetat det – alla människor dör – men på sistone har jag faktiskt börjat tro på det och det måste jag lära mig att acceptera. Det är som ett pussel jag inte får att gå ihop – ett viktigt pussel.”
I sin reflektion lägger Ratnaguna pussel med vardagsfunderingar, existentiella tankar och buddhistiska sanningar. Kontemplationen kommer att handla om hur verkligheten är beskaffad såväl runtomkring oss som inom oss, inte om att försöka förstå något som är dolt eller svårt att förstå. När vi får en djupare insikt i förgänglighetens väsen accepterar vi helt enkelt den uppenbara sanningen på ett djupare plan. Författaren sammanfattar budskapet med ett gammalt zenpoem:
Det finns inget som är dolt;
Från Zenrin-kushu, sammanställd av Eicho (1429–1504)
allt är solklart – allt sedan urminnes tider.
En gammal tall predikar visdom;
en fågel i det vilda ropar ut sanningen.
Sammantaget tycker jag att Ratnaguna lyckas riktigt bra med den svåra konsten att skriva en både seriös och inspirerande handbok i ”konsten att reflektera”. En bok att bära med sig.
Anna Pia Åhslund